Dygong och S.L.A.T.U.R.
Festivalens tredje dag avslutades bredvid Operaen, på en hotell/teaterbåt. Isländska S.L.A.T.U.R. och danska Dygong genomförde div. performanceakter i en lite väl segdragen kväll. Detta mest pga de isländska komponisternas omständliga rekvisita som lämnade publiken i mörker i alltför långa pauser.
Dock avslutade Dygong med ett sammanhängande och genomarbetat set. Närvaron av tex. en koncentrerad musiker som manisk hamrar sig genom ett stycke (klassisk musik?) på ett klaviatur vilket istället levererar ett slags skruvad noisemusik - visar på skillnaden mot den mer fria attityden hos isländarna, vilka istället förlitar sig på snillrika elektroniska lösningar eller tydliga konceptuella idéer. S.L.A.T.U.R. lockade förvisso ofta till skratt, men jag saknade en smula substans och stringens i både själva genomförandet samt i det alltför liberala valen av roliga idéer. Dygong var istället självklara och tydliga i sina stycken och här fanns humorn med i form av en oemotståndlig film om robotkärlek.
Man funderar lite över tanken bakom kvällen, det vore tex. inressant om de båda grupperna hade möts i ett samarbete. Eller att man åtminstone utarbetade en bättre form på hela kvällen.
Det glädjer mig att se att de unga komponisterna får utrymme i festivalen.