HNMD - avslutning
Festivalen sista dag var förlagd ut på Bygdøy - ett slag motsvarighet till Skansen, fast färre djur.
Olika små konserthändelser var utplacerade på området och besökarna var i ständig rörelse på utstakade rutter.
I princip all musik var försvånansvärt välfungerande och kvaliteten var genomgående hög på både musik och framförande. Helt klart festivalens höjdpunkt med andra ord. Kopplingen till vårt kulturarv och vår folkliga tradition blev nu påtagligt tydlig:
Karin Rehnqvists stycke för kammarensemble och röst Där korpen vitnar stod för den största emotionella upplevelsen. Ulrika Bodéns röst gick direkt in i hjärtat och musiken var helt oemotståndligt. Folkmusikens kvartstoner laddar Rehnqvists musik med ett slags elektricitet. En oerhört känslosam upplevelse.
Festivalens absoluta höjdpunkt var ett kort och intensivt stycke av Lene Grenager. Det framfördes i en stavkirke som akustiskt fungerade som en förlängning av cellokroppen. Utgångspunkten i stycket är spelarter hämtade från folkmusiken. Det klingande resultatet lät dock förvånansvärt elektronisk. Magisk musik.
I Øyvind Torvunds Bandrom skapar man sig sin egen upplevelse genom att gå omkring mellan olika stationer med musiker - ett slags miniversion av hela dagen på Bygdøy. Även här finns stark närvaro av traditionen i form av folkton, shamanistisk trummor, djurmasker mm.
Dagen var lång och fylld av många andra speciella uppleverser. En lyckad avslutning på en aning splittrad festival.