“Sven-Åke Johansson dirigerar nu åter tolv lyhörda traktorister i sitt verk Konsert för 12 traktorer och platsen denna gång är Tofta Sjögård på Orust, söndag 16 augusti kl 15.”
Såg detta stycke i Brösarp (Neons regi) för ett par år sedan, liggandes i Österlenskön grässluttning - ganska underhållande, faktiskt ;)
mer info finns på:
Det kommer svänga på Färgfabriken Torsdag-Lördag: Osc09 (länk)
Osc. är ju också en välkänd förkortning för oscillator. Vilket, förstås, pekar på festivalen elektroniska inriktning.
Ikväll är det tysk afton till minne av murens fall. Massor av tysk konst och musik, bla Ada och Robert Henke (monolake).
[edit]
Eftersom de är ovilliga att ge mig pressbiljetter, blir det tyvärr inga recensioner på Tritonus.
Det verkar dessutom som att de är snåla med gästpass även för de medverkande, säger ryktet.
Jaja, vad är en bal på slottet… 
Konserten From Mouth to Heart i Örgryte Nya Kyrka var överraskande bra.
Det inledande stycket For Gong og Klaver är precis vad det heter. Ett stort antal gongar har analyserats och översatts till Pianoackord.
Musiken är en enkel presentation av resultatet. Nästan lite väl enkelt men ändå är det nåt som får mig att verkligen gilla det. Ett slags blandning mellan Feldman och Pärt.
Magnus Bunnskog och Fredrik Bergström presenterar sedan en performance av Mette Nielsen. Theory in Practise gör upp med Walter Pistons gamla instrumentationsbok. Bläddra, slå och rispa en smula på varsin bok; läsa slumpvalda avsnitt osv. - tonsättarhumor förvisso, men så är ju publiken till största del just tonsättare.
Sen kom kvällens höjdpunkt:
Reva/Rip av Johan Svensson
Stycket börjar efter ett stort brötigt och omruskande ackord i högt läge; täta sekundklanger = massor interferenstoner. Jag sitter och diffuserar stycket genom att sakta röra på huvudet. Det är otroligt vackert.
Plötsligt smäller det till i höger högtalare upp på kyrkläktaren, strax en gång till. - Wow, det står inget om elektronik i programmet… Sen drar det i gång myllrande brusljud - mycket disparat från de tunna skärande orgeltonerna, men smått genialt tänker jag - så oväntat men ändå brutalt och kompromisslöst. Funderar på titeln. Stycket fortsätter i bakgrunden med interferensmusik i högt läge medan elektroniken emellanåt trasar sönder lyssningen.
Så slutade snart elektronikens inpass och stycket avslutas i samma still som det började; täta små kluster i orgelns högsta läge. Jag är lyckligt och tänker Fan, vilket bra stycke!
Givetvis var det för bra för att vara sant; stycket är utan elektronik. Av någon konstig anledning fick kyrkans interna högtalarsystem Fnatt och bestämde sig för att stämma in.
För mig spelar det dock ingen som helst roll. Upplevelsen är ändå en av de starkaste på mycket lång tid.
De två avslutande styckena var helt OK, men bleka i jämförelse. Så blev de inte heller avbrutna av experimenterande högtalare.
—
Dessvärre var jag tvungen att lämna festivalen här efter tre alltför korta dagar. Jag önskar att jag hade möjlighet att stanna hela festivalen, då många bra stycken återstod.
Men snart bär det av till HNMD istället.
Listen Forward var festivalens andra konsert. Konsertsalen på Artisten är naturligtvis inte riktigt lika spännande som Berg 211 men fungerade bra för onsdagens kammarmusik.
Första halvan av konserten berörde mig inte särskilt. Dessutom inledde min egen musik konserten, vilket troligen gjorde mig en aning avtrubbad som lyssnare.
De tre avslutande styckena efter paus var dock mer iöronfallande:
Chant för basklarinett och trombone av Ørjan Matre hade sina ögonblick av absolut utsökthet. De norska musikerna, som har spelat stycket ett flertal gånger innan, skapade rutinerat massvis med vackra interferenstoner tillsammans. Både sjungandes med det egna instrumentet men också givetvis tillsammans, när de med glissandi och övriga ornament, trevande sig fram kring unisona ”meloditoner”.
Procession var det enda renodlade EA-stycket på konserten och lät mestadels väldigt bra. Framförallt var det befriande med omväxlande starka, brötiga och smått kaotiska delarna som var ett slags blandning av fältinspelningar och slagverkssamplingar (främst gnisselljud på cymbaler).
Avlutningsvis bjöds det på minimalistiska tongångar; Undergarden-Skyline började med utgångspunkt i ett slags Reichanda - påtagligt även genom instrumentationen som man finner bla i Sextet (piano-vibrafon). Stycket frigjorde sig dog stundtals från minimalism-oket och vandrade då självständigt iväg på sällsynt vackra små utflykter.
Efter konserten var det sedvanligt lämmeltåg till puben Stage Door bakom musikhögskolan.
UNMs öppningskonsert Shut Up & Listen tog plats i ett gammalt skyddsrum utanför Göteborg. Berg211 har sedan en tid tillbaka fungerat som lokal för div. klubbverksamhet. Trots den skarpa mögeldoften finns det möjlighet att verkligen göra en intressant scen för kammarmusik i de fuktdrypande gångarna. Programmet var dessvärre inte särskilt spännande och kändes mestadels bara en smula malplacé. Fabian Svenssons kompromisslösa tapping-stycke Speed Devils stack däremot ut ordentligt. Elgitarrensemblen KROCK hamrade sig tyvärr en smula skakigt genom vad som man ändå förstod vara ett smått genialt stycke. Mer musik med denna attityd skulle verkligen göra konserten till en riktigt värdig invigning på en festival för Ung Nordisk Musik. Och dessutom skulle inte konserttiteln kaxiga ton kännas så påklistrad.
Efter pausen intog Erik Bünger scenen med ett slags skruvad analys av vårt förhållande till inspelningsteknologi. En alldeles utmärkt performancekonst i föreläsningsform. Bünger, som är en de inbjudan gästartisterna på festivalen, höll dessutom ett intressant forum dagen efter, där han visade ett stort antal av sina verk. Jag hoppas och tror att han inspirerade många av de unga tonsättarna och möjligen tom fått de mest inbitna traditionalisterna i skaran att åtminstone inse hur brett musik/konstbegreppet verkligen är.
Idag börjar UNMfestivalen i Göteborg, massor av roligt, bra, knasig och ung konstmusik från hela Norden.
Seminarier av bla Erik Bünger, Hanna Hartman, Tomas Bloch, samt en guidad tur av Elementstudion.
Dessutom spelar Operaorkestern på lördagen ett av Sveriges snyggaste orkesterstycken just nu:
Henrik Strindbergs otroligt vackra Neptuni Åkrar.
—
På SvDs förstasida på kulturdelen ler en framgångsrik spelmusikskompositiör.
Jag är full av nostalgisk kärlek till gamla klassiska låtar som Metroid, Zelda mfl. så inget ont om gengren. Den har sin tydliga funktion om inte annat. Men visst blir man ledsen när det samtidigt är så mycket intressant musik på UNM och inte ett ord i någon av morgontidningarna. Att folk har sådant enorm avstånd till så mycket fantastisk musik. Hoppas verkligen att spelmusiken lockar ung publik till konserthusen så att det möjligen kan leda till att orkestermusiken inte helt tappar greppet om den unga publiken.
Vad är konst? är en bok av Ernst Billgren i vilken han presenterar vanliga och viktiga frågor om konst.
Trots att utgångspunkten är måleri och bildkonst så är de flesta frågeställningarna i allra högsta grad aktuella för alla verksamma konstnärer, vilket givetvis inbegriper tonsättare och musiker.
Visserligen finns det ibland ett strå av putslustig humor i svaren, men oftast finns det ändå en kärna som är tänkvärd.
Frågorna får förhoppningsvis läsaren att tänka efter; att kritiskt se på, och grubbla en smula på vad man själv tycker och tänker kring sin konstnärliga verksamhet - något som jag tyvärr tycker allt för många tonsättare ofta glömmer bort idag.
Boken är alltså en tänkvärd bok och ett bra motgift mot konstnärlig sommarförslappning.
Formatet med 117 frågor med tillhörande svar (ett långt och ett kort) passar utmärkt som underlag för en diskussionsklubb för uttråkade/isolerade konstnärer.
Mer sommarläsning bland bloggkollegor:
HNMD är ännu en sommarfestival för nutida musik. Den äger rum i Oslo mellan 19-22 Augusti.
Undertecknad kommer vara på plats och rapportera från konserterna, samt medverka i en paneldebatt om musik och dess kritik.
Läs mer om festivalen här.
/per